-
Bel och draken 1
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
- 23 Där fanns också en stor drake, som babylonierna dyrkade.
- 24 Och konungen sade till Daniel: »Du vill väl icke påstå att också den är av koppar? Han lever ju, och han äter och dricker. Du kan icke bestrida att han är en levande gud. Du må därför tillbedja honom.»
- 25 Men Daniel sade: »Herren, min Gud, vill jag tillbedja, ty han är en levande Gud.
- 26 Men om du, o konung, tillstädjer mig det, skall jag döda draken utan svärd eller käpp.» Och konungen sade: »Ja, jag tillstädjer dig det.»
- 27 Då tog Daniel tjära och talg och hår och kokade det tillhopa och gjorde kakor därav och kastade dem i gapet på draken. Och sedan draken hade ätit upp dem, sprack han mitt itu. Då sade Daniel: »Där sen I hurudana edra gudomligheter äro!»
- 28 Men när babylonierna fingo höra detta, förtröt det dem högeligen, och de rotade sig samman mot konungen och sade: »Konungen har blivit jude; Bel har han störtat omkull, och draken har han dödat, och prästerna har han dräpt.»
- 29 Och de begåvo sig till konungen och sade: »Utlämna Daniel åt oss. Varom icke, så skola vi döda dig och hela ditt hus.»
- 30 Då nu konungen såg att de så hårt ansatte honom, utlämnade han, nödd och tvungen, Daniel åt dem.
- 31 Och de kastade denne i lejongropen, och han förblev där i sex dagar.
- 32 I gropen funnos sju lejon, och dem plägade man giva två människor och två får om dagen. Men den gången gav man dem icke något, på det att de skulle äta upp Daniel.
- 33 I Judeen levde på den tiden profeten Habackuk. Han hade kokat något till soppa och betat bröd i en skål och var just på väg till fältet för att bära ut det till skördemännen.
- 34 Då sade en Herrens ängel till Habackuk: »Bär den mat som du har där till Babylon, till Daniel, där han ligger i lejonssgropen.»
- 35 Men Habackuk sade: »Herre, jag har aldrig varit i Babylon och känner icke till den gropen.»
- 36 Då grep Herrens ängel honom vid hjässan och lyfte honom i håret och förde honom genom sin andedräkts vinande stormvind till Babylon, mitt över gropen.
- 37 Och Habackuk ropade och sade: »Daniel, Daniel, tag här den mat som Gud har sänt dig.»
- 38 Då sade Daniel: »Så har du då tänkt på mig, o Gud; du har icke övergivit dem som älska dig.»
- 39 Och Daniel stod upp och åt. Men Guds ängel förde strax Habackuk tillbaka till det ställe där han förut var.
- 40 Men på sjunde dagen begav sig konungen åstad för att begråta Daniel. Och när han kom till gropen och såg ned, fick han se Daniel sitta där.
- 41 Då ropade han med hög röst och sade: »Stor är du, Herre, Daniels Gud, och ingen annan Gud finnes förutom dig.»
- 42 Och han lät draga upp Daniel. Men dem som hade sökt bereda hans fördärv lät han kasta ned i gropen. Och de blevo med hast uppslukade inför hans ögon.
-
-
King James Version (kjv)
- Afrikaans
- Albanian
- Arabic
- Armenian
- Basque
- Breton
- Calo
- Chamorro
- Cherokee
- Chinese
- Coptic
- Croatian
- Czech
- Danish
- Dari
- Dutch
-
English
American King James Version (akjv) American Standard Version (asv) Basic English Bible (basicenglish) Douay Rheims (douayrheims) John Wycliffe Bible (c.1395) (wycliffe) King James Version (kjv) King James Version (1769) with Strongs Numbers and Morphology and CatchWords, including Apocrypha (without glosses) (kjva) Webster's Bible (wb) Weymouth NT (weymouth) William Tyndale Bible (1525/1530) (tyndale) World English Bible (web) Young's Literal Translation (ylt)
- English and Klingon.
- Esperanto
- Estonian
- Finnish
- French
- German
- Gothic
- Greek
- Greek Modern
- Hebrew
- Hungarian
- Italian
- Japanese
- Korean
- Latin
- Latvian
- Lithuanian
- Malagasy
- Malayalam
- Manx Gaelic
- Maori
- Mongolian
- Myanmar Burmse
- Ndebele
- Norwegian bokmal
- Norwegian nynorsk
- Pohnpeian
- Polish
- Portuguese
- Potawatomi
- Romanian
- Russian
- Scottish Gaelic
- Serbian
- Shona
- Slavonic Elizabeth
- Spanish
- Swahili
- Swedish
- Syriac
- Tagalog
- Tausug
- Thai
- Tok Pisin
- Turkish
- Ukrainian
- Uma
- Vietnamese
-
-
Active Persistent Session:
To use a different persistent session key, simply add it above, and click the button below.
Please Keep Your Favourite Verse Private
Your persistent session key and favourite verse provide you exclusive access to edit your . Think of your persistent session key as a username and your favourite verse as a password. Therefore, ensure your favourite verse is kept private.
The persistent session key allows viewing, while editing is only possible when the correct favourite verse is provided.
-
Loading...
-
Basic Hash Usage Explained
At getBible, we've established a robust system to keep our API synchronized with the Crosswire project's modules. Let me explain how this integration works in simple terms.
We source our Bible text directly from the Crosswire modules. To monitor any updates, we generate "hash values" for each chapter, book, and translation. These hash values serve as unique identifiers that change only when the underlying content changes, thereby ensuring a tight integration between getBible and the Crosswire modules.
Every month, an automated process runs for approximately three hours. During this window, we fetch the latest Bible text from the Crosswire modules. Subsequently, we compare the new hash values and the text with the previous ones. Any detected changes trigger updates to both our official getBible hash repository and the Bible API for all affected translations. This system has been operating seamlessly for several years.
Once the updates are complete, any application utilizing our Bible API should monitor the hash values at the chapter, book, or translation level. Spotting a change in these values indicates that they should update their respective systems.
Hash values can change due to various reasons, including textual corrections like adding omitted verses, rectifying spelling errors, or addressing any discrepancies flagged by the publishers maintaining the modules at Crosswire.
The Crosswire initiative, also known as the SWORD Project, is the "source of truth" for getBible. Any modifications in the Crosswire modules get reflected in our API within days, ensuring our users access the most precise and current Bible text. We pledge to uphold this standard as long as getBible exists and our build scripts remain operational.
We're united in our mission to preserve the integrity and authenticity of the Bible text. If you have questions or require additional information, please use our support system. We're here to assist and will respond promptly.
Thank you for your understanding and for being an integral part of the getBible community.
Favourite Verse
You should select one of your favourite verses.
This verse in combination with your session key will be used to authenticate you in the future.
This is currently the active session key.
Should you have another session key from a previous session.
You can add it here to load your previous session.